Borås Konstmuseum
19 mars var det dags för en tur till Borås Konstmuseum. Jag försökte gå in med en positiv och öppen inställning, men blev ganska besviken när vi kom dit. Det var väldigt tomt på människor, stora kala ytor med verk upphängda. En del abstrakta, andra med kroppsdelar som i alla fall jag tyckte såg lite läskiga ut.
Att ta med en barngrupp dit känns inte som den bästa idén. En del tavlor satt visserligen i barnens ögonhöjd vilket gör att de skulle kunna titta och samtala kring vad de ser, leta färger, former och samtala om tavlorna, vilket visserligen är språkutvecklande i sig, men miljön kändes väldigt stel och inbjöd inte till samtal.
Det är bättre att gå till ett museum där man har kollat upp innan att det är en utställning som skulle kunna intressera barn och planera efter det. Samt att jag som pedagog har ett syfte med det vi gör, att ha besöket som en del i ett tema kring målningar till exempel, där barnen kan få inspiration. Här kändes det dock i hela museumet att det inte är särskilt inbjudande för barn, utan riktat till konstintresserade som vill studera verken i tystnad.
