Fältdag 4 & 5
Jag har även haft två uppföljande fältdagar ute på min VFU, där jag har tagit reda på om de har fortsatt arbeta med geometriska former. Barnen har både spontant och med hjälp av min handledare arbetat med former. Bland annat har en del barn målat former när de haft fri målning. Det går att urskilja kvadrater, cirklar, trianglar och rektanglar. De har även fortsatt med att klippa ut former och klistra på papper. Jättekul att se att jag med ganska enkla medel satt igång en process hos barnen och gjort dem uppmärksamma på former i deras vardag. Samt att de verkar tycka det är roligt att lära och ta till sig nya kunskaper. Enligt Palmer (2013, s.69) lär sig barnen mer då de får arbeta med sådant de verkligen är intresserade av, vilket är viktigt att tänka på vid planering av teman exempelvis. Det är något som jag hoppas att min handledare och övriga arbetslag tar tillvara på, då det har varit ganska splittrat i barngruppen. Nu när de gör någonting tillsammans som de faktiskt tycker är kul öppnar det upp för många givande samtal och reflektioner hos barnen, som de kan utveckla vidare till nya aktiviteter som inte bara måste handla om former, utan de kan utvidga området och låta barnen vara med och styra riktning.
Min handledare uttryckte flera gånger att hon är glad för att jag startat upp detta och gett dem en ingång till ett område de kan fortsätta att arbeta med resten av terminen och förhoppningsvis längre fram med, då det finns oerhört mycket mer att utforska än dessa fyra former. Jag tog även upp att jag tyckte det var synd att det inte fanns mycket tid till mig att arbeta med mitt material tillsammans med barnen. Det var hela tiden någonting som inträffade och jag fick ta korta stunder lite här och där för att få det att fungera. Vilket självklart är sådant som inträffar ute i verksamheten, men ibland kände jag att de skulle kunna rucka lite på sina rutiner. Till exempel låta några barn stanna inne lite längre när vi arbetade med former, istället för att jag var tvungen att avsluta allting, plocka undan för att sedan plocka fram igen nästa gång. Jag hade velat låta saker finnas framme för att vi till exempel skulle kunna skapa våra formfigurer mer spontant och inte behöva ordna med så mycket praktiskt hela tiden. Min handledare pratade en del om att hon vill ha en ateljé där allting står framme där barnen når det själva, men tiden att göra i ordning det fanns inte riktigt där för dem, vilket är synd och jag hoppas att de får det gjort snart för barnens skull.
Referenser:
Palmer, Anna (2012). Hur blir man matematisk? att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. Johanneshov: TPB
